När jag hade sett Do the Right Thing hade jag svårt att se hur den filmen uppskattades så, ens för sin tid i filmhistorien. Fallet är ett annat med Butch Cassidy and the Sundance Kid. Här kan jag verkligen förstå hur banbrytande den måste ha tett sig.
Filmen handlar om två rånare på flykt efter att en rik handelsman anställt en grupp ”prisjägare” av högsta kvalitet, då han tröttnat på att Butch Cassidy och hans gäng rånar hans tåg.
Filmen känns idag konstigt bitvis konstigt klippt, med ojämnt tempo och bitvis oklart flöde. Detta kan skyllas mest på åldern medan det sista kan skyllas på att filmen faktiskt är baserad på en sann historia, och livet går sällan enligt standardmanus.
Men det jag faktiskt störde mig på var ljudet. I scener där de red och pratade samtidigt var ljudet tydligt pålagt i efterhand, och det lät som att de stod i varsin telefonkiosk och spelade in det hela.
Det finns också lite underliga val av musik. Mäkta förvånad blev jag att se Burt Bacharachs namn i inledande texterna. Men en till synes halvkänd cykel-scen utförs till tonerna av Raindrops Keep Falling on Head.
Och det finns flertalet montagescener i filmen, där vi ser tiden spolas lite snabbare, och hur Butch och Sundance färdas eller rånar banker. De var säkert banbrytande för sin tid även de, men här känns de amatörmässiga och med konstiga musikval för det jag drama jag ser filmen som.
Men när jag kritiserat klart så är det en väldigt vacker film att se på. Speciellt inledningen är originell på flera sätt. Inte minst att efter att ha skiftat från en spelfilm av äldsta mått till själva filmen i sig, så behålls den sepiafärgade tonen en märkbar bit in i filmen. Det fungerade väldigt bra och satte en ton för filmen. Sedan levde resten av filmen i mina ögon inte riktigt upp till den tonen, men det kan återigen skyllas lite på åldern.
Paul Newman och Robert Redford gör bra roller, och ganska ovanliga roller sett till resten av deras karriär. Redford är kallblodige Sundance som har en superhjälteförmåga när det kommer till pistolskytte. Newman som Butch däremot är inte alls lika vass med muskedunder men snackar och charmar desto mer. Känns inte som den naturlige banditledare på något sätt, men har mycket bra kemi med Redford.
Dem emellan är det väldigt mycket slapstick, och filmen är dialogdriven mer än något annat. Dialogen känns daterad och det är det ju också. Säkerligen väldigt fräsch på sin tid, men nu gjord så många gånger fler i moderna och bättre tappningar.
Så allt som allt är det en fin bit filmhistoria att skåda, men daterad är ordet på sista raden för mig. Slutscenen där de är uppställda mot ett omöjligt antal Bolivianska soldater får inte den känslomässiga nerv den nog är menad och säkerligen landade bättre hos en 60-talspubilk
Denna film kan jag rekommendera till de som verkligen gillar westerns eller är stora fans av Redford och/eller Newman för det är nyckelroller i deras karriärer. Men om det annars inte är en klassiker du måste ha sett så kan du låta den stå kvar i hyllan.
Betyg: 6 av 10
