Min gode podd-partner Oliver lyckas ju klämma in en kommentar om denna film i nära nog varenda avsnitt, så nu var det hög tid att jag tog mig tid att se Hamsun och avlägga min egen recension. Så jag tog en filmkväll med min käresta och såg igenom denna nordiska samarbets-film.

Handlingen i Hamsun

Filmen handlar om norska nobelpristagande diktaren och författaren Knut Hamsun (Max von Sydow), som under andra världskriget uttryckte sympatier med Nazi-Tyskland. Detta är givetvis en filmatisering av de verkliga händelserna och försöker ge ett perspektiv på Hamsuns kontroversiella ställningstagande.

Inledningen visar efterspelet då Tyskarna förlorat kriget och Hamsun blir bespottad för sina handlingar. Därefter förs vi tillbaka till tiden precis före invasionen. Hamsun lever på ett gods med sin fru Marie (Ghita Nørby). Han är till åren, hör dåligt och tycks generellt förbistrad. Den äktenskapliga relationen har surnat rejält. Fru Hamsun är onekligen bitter över att hennes liv hamnat i skuggan som en ”tjänarinna” till sin berömde make.

Så när invasionen så rullar in över Norge så finner frun närmast ett kall i att stödja Tyskland och opponera sig mot England. I egenskap av just fru till en ansedd man får hon tillgång till högt uppsatta män, och hon börjar i mycket föra sin mans talan inför dem.

Och så förs vi genom händelserna via emotionella nyckelscener och tar oss förbi krigets slut till eftermälet och Hamsuns slutliga öde.

Vad tyckte jag om Hamsun

Språkförbistring?

Det första som kan nämnas är att språken är lite vilt blandade. Inte enbart för den naturlig orsak som faller på en historia där många olika nationaliteter stöter samman. Nej, svenske Max von Sydow och danska Ghita Nørby talar bägge på sina modersmål, trots att de spelar norrmän bägge två.

Detta val kan tyckas underligt men det fungerar och jag ägnade det inte en tanke. Filmens kvalitet generellt och skådespelarnas specifikt talar högre och gör detta faktum obetydligt. Det är nog också så att dessa skådespelares insatser kanske inte kunde nått de höjder det gjorde om det var tvungna att tvinga sig på norska.

Starka skådespelarinsatser

Nivån på just skådespeleriet i Hamsun är mycket högt, och är så över lag. Max von Sydow och Ghita Nørby är de huvudsakliga drivkrafterna i filmen och gör med stort karaktärsdjup. Även i de scener som skulle kunna dömas ut som exposition, så lyckas de etablera sina karaktärer så starkt att det fungerar.

Men inte bara dessa ledande roller är starka, utan även stora som små biroller är fyllda med kvalitet. Till exempel finns en scen där en mor ber Hamsun att försöka rädda livet på hennes avrättningsdömde son. Hon gör en känslosam insats som ger scenen genuin känsla.

Därtill så är håller sannolikt regin skådespelarinsatserna på rätt sida om överdramatisering. När Hamsun sitter med kvalm och beklagar sig inför sin son, så är det som man kunde vänta sig när en gammal man med dålig hörsel halv-svamlar ut sina känslor inför en son som både är besvärad och hjälpvillig.

Regi

Och på tal om regin så är den mästerligt utförd av vår svenske Jan Troell. Varje scen är delikat utvald att tjäna ett syfte. Inte för att driva fram historien, utan för vår förståelse för människorna, deras känslor och deras val. Hela tiden är det denna bild som målas upp. Dekor och sceneri är endast till för att tjäna detta syfte.

Det finns onekligen drama i filmen, som t.ex. när Hamsun får träffa självaste Adolf Hitler. Men skådespeleriet hålls som tidigare på rätt sida av överdramatisering och man får känslan av att det är två människor som möts. Dramat byggs istället genom kamerans fokus och musiken. Därigenom blir det en dramatisk stund full med symbolik utan bombastiskt skådespeleri och förstorande kameravinklingar.

Och känslomässig symbolik är något som filmen inte sällan låter träda fram. Barn förekommer flera gånger i filmen och knyter ett starkt känslomässigt band. När den Norge-stationerade befälhavaren Terboven (Edgar Selge) beordrat avrättning och samtidigt som skotten faller beskådar ett skrivbordsfotografi på troligtvis hans dotter.

Eller som när Albert Speers dotter kommer in under mötet mellan Hamsun och Hitler. Då skapas ett avbrott inte bara i deras möte och tanketrådar, utan även i vårt storslagna perspektiv. Istället lyftes jag till en insikt om att detta är fäder som leder sina och tusentals andra barn mot oundvikligt lidande.

Betyg på Hamsun

Detta är ett hantverk av yppersta klass, det tror jag få kan förneka. I stort sett finner jag ingenting att kritisera. Det är en så pass emotionell berättelse som inte bara lär oss om en person eller en tid. Den ställer oss även inför krigets eviga frågeställningar.

Det enda som håller denna film fulla tian är att det inte är min personliga favorittyp av film. Men låt detta inte bromsa er från att se denna film. Detta är ett drama som jag måste rekommendera alla att se, utom de som kanske tycker att Transformers är det enda värt en biobiljett (och det säger jag med respekt och förståelse – inte på något sätt nedlåtande).

Betyg: 9 av 10

• Läs fler recensioner via denna länk
• Lyssna på vår podcast där Hamsun ofta nämns