Robert såg: The Fighter

Robert såg: The Fighter

Handling i The Fighter

The Fighter handlar om en strävande boxare (Mark Wahlberg) som tränas av sin f.d. boxande storebror (Christian Bale). Problemet är att storebrodern är crack-beroende och är sällan närvarande, knappt ens när han är på plats. De har också en väldigt styrande mor som backas av ett korus av systrar.

När Mark Wahlberg träffar en ung bartender (Amy Adams) börjar hans liv förändras. Han har redan börjat tröttna på att vara omgiven av personer som både saknar kompetens och passion för hans karriär. Hon lyfter fram den frågeställningen och bli katalysatorn som (tillsammans med en incident där Christian Bale åker på en kortare fängelsedom) får honom att bryta upp och hitta ett nytt tränar-team som får honom att börja vinna matcher.

Christian Bale i fängelset

När Christian Bale senare kommer ut ur fängelset har han skakat av sin drogvana och kommer ut som en vettigare person. Då ställs allting på sin spets, ty Wahlberg slits mellan sitt nya team och brodern som han ändå älskar så innerligt.

Vad jag tyckte om The Fighter

Den här är en film vars manus säkerligen luktade Oscars-material långa vägar. Den har många originella drag, många utrymmen för genuina scener och tillika svängrum för både huvudrolls- och birollsinnehavare. Den är dessutom baserad på en sann historia.

Sann historia om bröderna Micky Ward och Dickey Eklund

Den fick också en hoper nomineringar såsom tre för bästa birollsinnehavare, bästa film och bästa regi. Här ställer jag mig tveksam till den för bästa regi, som vi återkommer till nedan.

Mark Wahlbergs begränsningar

Det är nämligen dessa två grepp denna film faller på i mina ögon. Och när jag säger faller, så låt mig klargöra – detta är inte en dålig film. Men det blir inte heller särskilt bra utan ojämn. Det största problemet är Mark Wahlberg. Jag gillar Mark Wahlberg och ser gärna en film med honom. Men han är tamejtusan inte en så skicklig skådespelare. Han lever på sin karisma och kommer långt med den.

Men när man ställs bredvid en karaktärsgigant som Christian Bale, som dessutom gör en av sina bästa roller någonsin, då blir det plötsligt så uppenbart. Den finns några scener i en soffa där de sitter och improviserar fram en intervju (som används i filmen) och man ser att i soffan sitter Dicky Eklund (Bales karaktär) bredvid Mark Wahlberg. Det är en karaktär bredvid en skådespelare – om ni förstår vad jag menar. Se klippet nedan.

Christian Bale fick välförtjänt en Oscar för sin roll och han matchas av den endast aningen mindre birollen som modern i familjen, spelad briljant av Melissa Leo som tog hem den andra och sista Oscarn den här filmen fick. De tog alltså hem både bästa manliga och kvinnliga biroll.

Otillräcklig regi

Den nominering jag tycker är mindre förtjänt, och tillika mitt andra problem med den här filmen, är regin. Wahlberg brist på skådespelarskicklighet är den största bristen, men regin hade ändå gjort filmen för slätstruken, sett till manusets potential.

Regissören David O. Russell hade innan denna film gjort halvdana succén Three Kings som hade blivit känd som en strulig produktion, samt floppen I Heart Huckabees. Båda med Mark Wahlberg. Russell var inte heller första valet, utan filmen hade gått genom många regissörer. Wahlberg, vars baby detta var, hade försökt få Scorsese att regissera. Darren Aronofsky var tydligen signerad som regissör, men lämnade produktionen för att istället göra Black Swan. Det var då Christian Bale tydligen föreslagit Russell och Wahlberg enligt utsago motvillig accepterat.

Wahlbergs drömprojekt

Att detta var Wahlbergs baby baserar jag på att han tränat för filmen sedan 2005, hade gått runt med manuset till som sagt Scorsese och sökt både regissörer och skådisar. Han kände också Micky Ward, karaktären han spelar, då de växte upp i samma kvarter. Det får mig ännu mer att önska att Mark Wahlberg hade gjort sitt livs roll, men han räckte inte till.

Regin faller på att det inte byggs upp en nerv i historien, åtminstone jag blir inte tillräckligt investerad i historien. Jag kan inte slita mina ögon från duken för Christian Bale och Melissa Leo är fantastiska. Men jag är aldrig mer än måttligt intresserad av var historien är på väg. Amy Adams och Mark Wahlbergs kemi är obefintlig och Amy Adams är karaktär är en superstark tjej som fattar starka beslut längs hela vägen. Men ändå jobbar hon i en bar och har inget förhållande, vilket inte riktigt går ihop i min psykologiska värld.

Mitt betyg på The Fighter

Hade man haft en starkare skådis i Mark Wahlbergs roll (80% av problemet) och en regissör som kan skapa en levande historia som man bara inte kan låta bli att leva sig in i (20% av problemet) – då hade det kunnat bli en Oscars-prenumeration som hette duga.

Nu blir det istället en okej film med ett par fantastiska skådespelarinsatser. De flesta som vill se ett drama kan absolut sätta på denna film, den är inte dålig och det finns mycket att njuta av, men förvänta er inte en tia.

Betyg: 6 av 10

Läs fler recensioner via denna länk

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *