#31 Olivers deppigaste film

Oslo 31 augusti

Streama Oslo 31 Augusti (2011) – Vodeville

Café-scenen

Café-scenen som Robert nämner

Länkar

Twitter: @filmpapporna

Lämna kommentarer, tips och feedback i avsnittskommentarerna nedan.

Ni hittar fler av våra avsnitt här via denna länk.

Vi tackar Ekonomihjälpen för att de möjliggör denna podcast!

5 comments on “#31 Olivers deppigaste film

  1. Robert P skriver:

    Depressed guys do u remember mig?

    Som vanligt intressanta och inspirerande samtal ni har. Fängslande val som du hade valt Oliver, att jag blev lite överraskad på ett positivt sätt. All makt åt mighty Oliver! Håller med om att alla tre är deppiga på sitt sätt, men min egna åsikt är helt annan. När det gäller fransk film som ni nämnde så ligger det väldigt mig varmt om hjärtat och speciellt den franska vågen som dök under 60-talet. Jag älskar nästan mera fransk film än svensk och spontant i skrivande stund fåt jag tänka på en väldigt deppig fransk film och det är nämligen 37°2 le matin (1986) i regi av Jean-Jacques Beineix (förresten väldigt intressant regissör undrar vad hände med honom?)

    Men den som är Mr. Deppig för mig personligen (ni nämnde honom utan någon inverkan i programmet vilket är ett frågetecken för mig) och det är Lars von Trier. Han är för mig Gudfadern i alla deppiga filmer och älskar att provocera sin publik som antingen hyllar eller spyr på honom. Jag älskar tidiga filmer utav honom och den bästa är Europa enligt min mening och får jag välja den som är deppigast väljer jag Breaking the Waves där även hans eviga högra hand finns med nämligen vår egna Stellan! Jag undrar om Lars von Trier gillar kvinnor, eftersom de är som en röd tråd i nästan alla hans filmer. Han älskar att förnedra dessa och utsätta dem för lidande inte minst i ett urval TV produktionen Medea (1988), Dancer in the Dark (2000), Antichrist (2009), Melancholia (2011), Nymphomanic vol. I o II 2013() och den senaste House that Jack Built (2018) som för mig är så osmaklig. Lars har hög klass i sitt estetiska tänkande framför allt fotot och där vinner han mycket i mitt hjärta. Därför som jag valde Breaking the Waves eftersom Robby Krüger foto är perfekt i dess handling (Dogma) som livet självt att åka berg och dalbana. Minns när jag såg den på bio och många gick ut från salongen illamående över just fotot men även dess handling. Jag får sluta nu om dansken och få komma tillbaka till honom en annan gång. Håll även koll på en annan gammal dansk som von Trier hämtar sin inspiration av och det är Carl Theodor Dryer.

    En annan deppig regissör som för många är fast för mig mästare i svartkomedi – David Lynch! Blue Velvet!

    Här kan jag skriva mycket och länge. Kan till sist avslöja att jag har skrivit 4 sidor endast om Ridley Scott och hans mästerliga Blade Runner… I do eyes!

    Varma hälsningar
    /Robert P

    1. Robert skriver:

      Stort tack för ditt inlägg igen Robert P. Allt detta är jättebra foder för diskussion i en kommande Filmsnacksfredag. Jag ska ta upp Von Trier och kolla varför han inte kom med på Olivers depp-lista. Breaking the Waves är faktiskt en av alla dessa filmer som Oliver drog med mig på, och den är ju ett riktigt depp-epos.

  2. Robert P skriver:

    Gutter, vi skal tage det roligt nu, medmindre vi ender i nogens taske

    Jag fick chansen att träffa denna energiska och drivande danska filmregissör Lasse von Trier eftersom jag var en av statisterna i Riget 2 (1996) när han filmade i kulvertarna under Rigshospitalet, Köpenhamn. Mitt möte blev ganska kort, intensivt men häftigt.
    Jag har kanske glömt att berätta att min bakgrund är som grafiker och formgivare, så jag hade gjort en bild till Lars ära och hans Riget. När jag till slut lyckades att överlämna bilden fick jag inte som ett tack utan några autografer på köpet det var allt och sedan skickade han fram någon från teamet.

    Som jag skrev förut så är detta en regissör som man antingen högt respekterar över det han skapar eller så spyr man ”skit” på honom (bokstavligt). Väldigt speciell och mycket pedantisk ut till fingerspetsarna som slåss med dubbelt så stora demoner och många än vad Bergman hade på Fårö vill jag lova. Kanske därför han kommer med sådana korkade kommentarer i media när man minst känner på sig.
    Det som var synd då var att jag fick aldrig träffa en av mina svenska favorit skådisar nämligen Ernst-Hugo Järegård. Gissa vad nu vad Ernst-Hugos karaktär hette i Riget? Visste ni att det finns en amerikansk serie motsvarighet till denna ”the Kingdom”, fastän jag tror inte att den lyckades lika bra som Lasse gjorde med sin och till nästa gång, minns detta:
    ta det goda med det onda
    Tyvärr gick Ernst Hugo Järegård och Kirsten Rolfes bort innan en tredje säsong hann spelas in. Därför har serien inget riktigt slut, men i detta fall spelar det ingen större roll, eller ”Här: Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där: Sverige, hugget i granit. Danskjävlar!”

    Självklart var det kul att skåla en dansk öl med Jens Okking och Kirsten Rolffes men det är en helt annan historia… Ta det roligt nu…

    1. Robert skriver:

      Robert P – jag tror vi härmed utnämner dig till en officiell Lassie-maskin. Du har verkligen snurrat runt i en fick av vår kära filmvärld, minst sagt.

      Vad tyckte du om Olivers val av deppigaste film? Har du sett Oslo 31 augusti? Om inte så finns den att streama på TriArt (kolla länken till Vodeville i avsnittsanteckningarna ovan).

  3. Robert P skriver:

    Thanks a million
    Känner mig hedrad till utmärkelsen, tackar så mycket. Jag har så mycket mer än så att skriva om eller berätta dessa otroliga äventyr. Då jag har historier om våra svenska regissörer som Bosse Widerberg och även Jan Troell (se om ni kan hitta mig i detta filmlipp: https://youtu.be/R1E0c3a2DGA) plus många flera.
    Angående Olivers Oslo film såg jag den på bio och håller med 100 % med era åsikter om den, men man nästan kan tro att Joachim Trier är släkt med Lasse von Trier? Samma deppiga charm. Tror dessutom att jag har den någonstans i min lilla samling. Joachim regisserade även thrillern Thelma som var också sevärd. Vi borde ha en film snackarträff du, Oliver och jag.
    Fortsättning följer….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.